Den tidigaste semester jag minns var en resa genom nordöstra Indien med mina föräldrar och deras vänner. Det var spännande och en helt ny upplevelse för mig. Jag minns hur yr jag var när jag var tvungen att gå tillbaka till skolan efteråt (min allra första semesterbaksmälla, om du så vill), och hur jag tjatade på mina föräldrar om nästa semester eftersom jag hade insett att semestern är ett underbart avbrott i livet. Ja, verkligen, 7-åriga jag var verkligen så här vältalig.
Jag är utan tvekan en resenär som planerar allt, även om jag önskar att jag kunde följa med strömmen. Jag behöver åtminstone de "Måste besöka" platserna packade i resplanen. Jag ser dock den fullpackade resplanen som en riktlinje snarare än en checklista, eftersom det är oundvikligt att saker och ting inte går som planerat.
Jag tycker först och främst om att läsa på om staden. Och utifrån det gör jag min research beroende på vad staden är känd för. Sedan kollar jag upp resebloggar eller YouTube-videor för att bedöma om en populär plats är värd hypen.
Anekdotisk, skulle jag säga, och kanske till och med något oseriös. Jag dyker in i skrivandet genom att börja med det som jag vet är min upplevelse för att sedan polera och utveckla det ytterligare. Och viktigast av allt: delar jag med mig av något som kan hjälpa någon annan, på vilket sätt som helst.
Turkiet! Jag blev mycket sjuk tre dagar in på vår tvåveckorsresa och var nästan sängliggande. Vi var naturligtvis helt oförberedda på att en av oss skulle vara så sjuk, och turkarna var mycket hjälpsamma mot mina föräldrar när de förstod vad det handlade om, en förare gav oss till och med gratis skjuts tillbaka till vårt hotell.
